Ibland kommer man till punkter där man behöver stanna upp och fundera över vad som faktiskt är bäst för alla inblandade, även om det inte är de lättaste tankarna att ha. Det här är just en sådan fundering och absolut inget beslut som är taget. Jag vill mest skriva av mig lite, känna efter och se om det kanske finns någon där ute som skulle vara helt rätt för New eller någon lösning jag själv ännu inte har tänkt på.

Tankarna just nu kretsar kring New. Jag känner att hon inte riktigt uppskattar samma saker som resten av familjen och våra andra hundar gör, och att hon därför lätt hamnar lite utanför. Hon tycker inte om när det blir för mycket stoj, skrik och spring runt omkring henne på samma sätt som de andra hundarna och barnen gör. Istället för att vara mitt i allt väljer hon oftare att gå undan och hålla sig lite för sig själv. Även de andra hundarna stöter ibland ut henne lite, det blir lätt “de andra och sedan New”. Det är svårt att förklara, för det handlar inte om några bråk eller konflikter i någon situation, utan mer om att hon inte riktigt tar samma naturliga plats i familjen och flocken som de andra hundarna gör. Och ju mer tiden går, desto mer känner jag att hon kanske hade uppskattat en annan typ av liv bättre än det hon har idag, ett lugnare sammanhang där hon får mer eget fokus, lugn och närhet på sina villkor.

New är en otroligt speciell hund med mycket kärlek att ge, och därför har tanken börjat växa om hon kanske skulle må ännu bättre av att få vara någons “nummer ett” i vardagen. Ett hem där hon får ännu mer egen tid, fokus och lugn omkring sig. Därför funderar jag på om ett fodervärdshem i närheten skulle kunna vara en lösning. Ett hem där hon får bo och leva ett mer eget liv, samtidigt som jag fortfarande får ha henne kvar i mitt avelsarbetet ett par kullar till.
​
Kanske är det här bara en tanke som stannar vid en fundering. Kanske dyker rätt person eller rätt situation upp. Jag vet inte än. Men ibland tror jag att det är viktigt att våga tänka högt och vara öppen för att det som är bäst för hunden inte alltid är det man själv från början hade tänkt sig.

Som en del redan vet hade jag planer på att låna in en av mina uppfödningar för att ta en valpkull. Efter många funderingar, överväganden och ett sent löp har jag dock valt att avstå från att ta någon kull denna gång.
​
Beslutet grundar sig dels i att det inte känns helt rätt familjemässigt för mig att ha en kull under sommaren. Sommaren är redan planerad med semester, aktiviteter och tid tillsammans med barnen och familjen, och jag känner att det skulle bli fel att låsa upp sig hela sommaren och samtidigt behöva låta familjen stå åt sidan. För mig är det viktigt att kunna ge både valparna och familjen den tid och närvaro de förtjänar.
​
Samtidigt är tiken själv kvalad till SM och ska få möjlighet att satsa fullt på det, och jag känner även att jag ännu inte hittat den helt rätta hanen för kombinationen. För mig är det viktigt att alla förutsättningar känns rätt innan jag planerar en kull.

Det är såklart tråkigt på ett sätt, särskilt när jag vet att det är många som längtar efter en Greis Working Border collie valp. Samtidigt vill jag alltid kunna ge både tik, valpar och valpköpare de bästa möjliga förutsättningarna, och därför känns detta som rätt beslut just nu.

Vi får helt enkelt se hur det blir nästa år och om möjligheten finns att låna in henne då istället. Tills dess håll gärna utkik här på bloggen och på våra sociala medier för framtida uppdateringar kring Greis Working och kommande planer. 🖤

2026 blir ett fantastiskt år för Greis Working, och jag är otroligt stolt över att få se två hundar från min uppfödning representera sina landslag på agilityvärldens största tävlingar.
Agility World Championship, European Open och Nordic Championships väntar för:

🐾 Greis Working Cocos (Fame x Einar) tillsammans med matte Ida, som kommer representera det svenska agilitylandslaget 🇸🇪

🐾 Greis Working Viv (Flow x Duncan) tillsammans med matte Yasmin, som kommer representera det finska agilitylandslaget 🇫🇮

Båda ekipagen kommer att tävla på VM, EO och NM, vilket är en otroligt stor prestation.

Att få följa deras resa och se hundar från min uppfödning nå den här nivån betyder enormt mycket för mig. Jag vet hur mycket tid, träning och engagemang som ligger bakom varje framgång, och jag är så glad över allt Ida och Yasmin har åstadkommit tillsammans med sina fantastiska hundar.
​
Jag håller alla tummar och tassar för er under säsongen 2026 och önskar er stort lycka till på tävlingsbanorna! ✨🐾

Finska Greis Working Viv (Flow x Duncan) har med matte Yasmin tävlat i Norge för första gången och plockade med sig hem ett Norskt Hopp Championat, Norskt Agility Championat och även ett Nordiskt Agility Championat! ⭐

 Allt som allt har Viv nu hela 9st agility championat nu vilket är så imponerande ✨

Måste erkänna att jag blir stolt som en tupp när jag tittar på denna SM-kvallista i Sök🏆
Att få se 3 Greis Working hundar i topp 3 känns helt fantastiskt och gör mig så otroligt glad ✨

Jag är stolt över det jag har lyckats avla fram, och enormt tacksam över alla engagerade och drivna människor som valt att köpa hund av mig. Människor som verkligen lever för sina hundar och skapar fantastiska team tillsammans med dem 🤍

​Avel är allt annat än enkelt, och jag har alltid gått på min magkänsla även när andra haft mycket åsikter om mina beslut. Och det kommer jag fortsätta göra, för det här är ett kvitto på att jag måste lita på mig själv, oavsett vem som säger vad ✨

OM DIG OCH HUNDLIVET FÖRE DIN GREIS WORKING
​Kort presentation – vem är du och vilka hundar har du idag?
Jag heter Tove, är inbiten hundnörd som idag har fyra border collie grabbar. Greis Working Indy är 3 år och tävlar främst tävlingslydnad men även lite rally och har vallat en del.

Har du haft hund före din Greis Working? 
(Berätta gärna om vilken/vilka raser du haft och hur ditt hundintresse började)
Är inte uppväxt med hund i familjen och kunde ingenting när jag började. Jag ville nog inget hellre än att ha en egen hund som liten- men växte upp i en kattfamilj, haha. Så jag var över 20 när jag skaffade min första hund. Visste att jag ville ha en arbetande ras då jag alltid fascinerats över hundar som avlats fram mot att fungera optimalt i ett visst sammanhang. Funderade på border collie, men alla avrådde från att skaffa en sån som första hund och valet föll istället på en Gordon setter och sedan ytterligare en. I ärlighetens namn hade det nog varit betydligt enklare med en bc, men jag lärde mig otroligt mycket och är tacksam över hur de tvingade mig att utvecklas och hitta mitt sätt att träna hund. Jag gillar den kreativa processen och med en självständig hundras fick jag verkligen tänka utanför boxen redan innan jag var inne i den. Vi tränade allt ifrån jakt till nosework och rallylydnad. Tillslut skaffade jag mig en bc, Kian, som tyvärr var en riktig otursfågel. Han hann med en operation, en utslagen tand och fick epilepsi innan han ens fyllt 1. Men vi fick många bra år, fick ta bort honom när han var sju år pga. ep. Träningsmässigt var han dock helt otrolig. Han älskade att träna med mig och var en sån talang på det mesta, framförallt i lydnaden. Vi hade så roligt när vi tränade. Eftersom han hade en hel del rädslor och svårigheter i vardagen blev det också vår frizon. Han var verkligen allt bra och allt dåligt man kan få med rasen, på samma gång. Och jag var väll fast kan man säga, har svårt att tänka mig något annat än en vallhund idag. Har vallat mer eller mindre med alla mina bc och det är också något jag vill bli en bättre tränare i framöver. Just nu består flocken av Kai och Indy, som är mina tävlingshundar, och Qid och Oj, som är på tillväxt.

​Hur länge har du varit aktiv inom hundvärlden? 
(Har du tränat och tävlat eller haft andra hundrelaterade mål tidigare?)
Sedan min första hund. Började gå kurser både på brukshundsklubben och hos andra, utbildat mig till instruktör och resurshundsförare, tävlat ganska mycket och är idag aktiv funktionär inom SBK och håller en del kurser. Har tävlat och tränat med samtliga hundar.
​
Vad har varit viktigt för dig i valet av en ny hund?
Lite olika faktiskt. Efter Kian var det väldigt viktigt att nästa bc var stabil i huvudet och inte hade mycket ep i linjerna. Kai är kanske inte någon fräsig border collie men han är den snällaste och coolaste jag vet :) När det var dags för en ny hund visste jag att jag ville ha ”lite mer” men skulle ändå säga att jag alla gånger väljer mentalitet och stadighet före något annat. Jag tränar också ganska poppigt och vill inte ha hundar som har lätt till stress. Jag tar också hellre en valp ur en kull jag verkligen gillar än ”för att det passar just nu”.

VARFÖR GREIS WORKING?
​Hur kom det sig att du valde just Kennel Greis Working?
När jag såg att Frida planerade kullen visste jag direkt att jag ville ha en hane ur den. Jag var egentligen inte riktigt ute och letade valp, men ja, det här var precis vad jag ville ha! Jag hade bra koll på båda sidor av stamtavlan och kunde tänka mig lite vad det skulle bli för typ av hund, har hört gott om kenneln och träffat släktingar som jag gillat. Jag ville ha en hund främst till tävlingslydnad. Indy är också i mångt och mycket precis vad jag hoppats på!
​
Hur kändes det när du fick beskedet att du skulle få köpa en valp från mig?
Jag blev jätteglad! Började nog gråta till och med- det kändes så spännande och självklart på samma gång.

Fanns det några tvivel eller funderingar innan du bestämde dig?
​Nej, inte alls.

LIVET MED DIN GREIS WORKING
​Vad hade du för mål eller drömmar med din valp i början? 
Träna och tävla lydnad, kunna gå Vp, ha en rolig vardag. Tycker det är svårt att sätta stora mål med en liten valp, såklart jag har en bild av vart jag kanske vill men först och främst vill man lära känna individen och hitta en trygghet ihop och en fin grund i träningen, så får man se vart det leder.

Hur har er resa tillsammans varit hittills?
Höga toppar och djupa dalar? När Indy var ett halvår opererades han för dubbelsidig OCD strax innan jul. Det var en lång, dyr och jobbig resa att göra med en valp, hans vart ganska illa med osäker prognos men la hela mitt liv på rehab och noggrann vila under ett halvår. Vi växte dock ihop, han litade på mig genom allt och fast han verkligen inte förstod varför saker var som de var kände jag alltid att han visste att jag ville hans bästa. Sen började vi sakta trappa upp och jag var livrädd att han skulle gå sönder i början… men i samråd med ortopeden efter uppföljande röntgen och avklarad rehab sa vi att vi kör på. Hellre en något kortare liv än ett med begränsningar. Idag visar han inga symptom, jag är noggrann med fys och uppvärmning men det är jag å andra sidan med de andra hundarna också. Jag älskar den här hunden något otroligt, han är min skugga och vi har trots den trista starten redan hunnit med väldigt mycket! Han är en fantastisk kompis i både vardag och träning.

Vad tycker du utmärker just din hund?
Jag kommer nog aldrig få en så optimal lydnadshund igen. Han har mycket gratis, väldigt balanserad och kan få från explosiv till stadig i både kropp och huvud. Älskar belöningar men viktigast är jobbet, att få fortsätta. Han jobbar hela tiden med mig och vill verkligen göra rätt, är påverkansbar i träning och suger snabbt åt sig nya kunskaper. Han är barnslig, clownig & busig men går lätt över till att bli en seriös arbetsnarkoman. Han är killen som gärna jobbar över men inte missar festen! Han är en fantastiskt fin lydnadshund, kan inte lovorda honom nog. Jag har också fyra vuxna okastrerade hanar som aldrig tjafsar utan genuint trivs ihop, det är något jag verkligen uppskattar!

Har du något särskilt minne eller höjdpunkt du vill dela med dig av?
När jag hämtade Indy och vi tittade på varandra och jag bara visste att det var menat att bli vi. Lite chrinchy men så var det <3 När vi fick besked att vi kom med i talangtruppen i lydnad, det kändes overkligt. Både han och jag växte väldigt mycket med det och är så tacksam för all bra träning och grymma ekipage vi lärt känna. Och när vi gick in på vårt första SM och de spelade vår låt och jag genuint bara var så stolt över att vi tagit oss dit tillsammans!

Varför valde du att hålla på med just den/de grenar du tränar/tävlar i idag?
Jag gillar nog det lite fyrkantiga där jag kan ha en målbild att sträva emot, samtidigt som man kan vara väldigt kreativ i sin träning. Jag har inte heller något stort träningsgäng och då är det en fördel om man kan träna mycket själv. Balansen mellan stadga, fokus och fart, detaljer samtidigt som man ska få till helheten. Stor variation i momenten och mycket att träna på! Har inte heller uppfattningen att lydnaden egentligen är så strikt och petig, man har möjlighet att utgå från det man har och vart man vill utan att tumma på glädjen- vi kör iaf vårt race och har kul och det har ju ändå räckt ganska långt.

Vad har varit din största utmaning med hunden hittills – och hur har du tagit dig igenom det? 
Skulle nog säga att det är att han har en del mentala låsningar i lydnaden som vi fått jobba med , och lite väl mycket ”will to stay out of trouble” (eller will to please om man hellre säger så). Indy är en förarvek och känslig kille, jag upplever det eg inte som ett problem utan något jag får anpassa mig utefter (inga fel i träningen tex, jag får hellre låtsas att det blev rätt🤣)- men om man inte är van att träna med lite silkesvantar på hade det nog kunnat bli jobbigt för både hund och förare. Och det kräver att jag tänker till. Självförtroende går först alla gånger i träning! Och i vardagen är det också det, att han är så otroligt mån om att göra rätt även om egentligen oviktig saker. Han läser in mycket av miljöer och situationer på gott och ont. Samtidigt gör det att han är en enkel hund att leva med och där det ibland känns som vi läser varandras tankar.

Vad tycker du att man ska tänka på när man börjar med just din gren?
Grunda ordentligt och lär känna varandra i träningen! Åk och titta på tävlingar och gå kurs för någon du tycker är inspirerande. Hitta din målbild och jobba mot den. Skulle säga att man tjänar på att tänka till runt aktivitetsnivå (gas/broms) och känsla även i den tidiga träningen, hitta sätt att kommunicera runt det med din hund. Det är lätt att dra upp en ung bc men ha inte för bråttom, ta det lite försiktigt med att gasa på- det finns mycket viktigare saker än att springa fort i lydnaden! Våga testa- Och glöm inte ha kul!

BLICKEN MOT FRAMTIDEN
Vad ser du mest fram emot i framtiden tillsammans med din hund?
​Jag längtar redan till nästa träningspass xD, Men hoppas att vi får många friska och skadefria år ihop, och ett riktigt roligt SM 2026!